Så kände jag verkligen idag när jag tittade ut genom fönstret. Och efter invägningen hos Hella kändes det ännu mer så. Upptäckte att våra vågar inte mäter riktigt lika men det kan bero på det faktum att jag alltid väger mig naken hemma ;). Det skiljer dryga ½ kilot. I alla fall så vägde jag vid sista invägningen 88,? och idag 86,2 kg så de var 2 kg till =). På hemma-vågen var det idag 86 kg vilket innebär att nu är det ½ kg kvar till första milstolpen :). Känns så oehört bra och jag känner det både i kroppen och i huvudet. Kroppen känns lättare och huvudet är inte lika grått som det emellanåt kan bli för mig. HÄRLIGT! Köpte nya pulverpåsar idag fast jag hade några kvar hemma. Har bytat ut lite av pulvermålen mot mat men nu kör jag järnet det sista innan bikinin ska på.

Dagen till ära fyller min älskade mamma år!!  Grattis mammsen!!!!

Då var man tillbaka igen efter ett långt uppehåll. Varken tid eller lust har funnits, men ny har jag skaffat ny design och känner mig lite peppad igen =).
Det händer så mycket fantastiskt kul i mitt liv just nu. Ja, jo en del vardagliga och tråkiga saker också men dem struntar jag i att fokusera på ;).
Började för 1 månad sen min viktresa mot ett hälsosammare liv. Jag bestämde mig för att börja med Cambridge efter att tre av mina vänner själva provat och med strålande resultat. Den ena av tjejerna är själv Cambridgecoach och det var därför inte ett så svårt val vart jag skulle vända mig.
Innan jag började med Cambridge vägde jag 95,5 kg (till mina 172 cm) och gjorde några tappra försök själv med LCHF och gick först ner ordentligt men tyvärr upp igen pga av bristande engagemang. Nu när jag började hos Hella med Cambridge vägde jag strax under 93 kg och nu 1 månad senare väger jag 86,6 vilket innebär att jag gått ner totalt 8,9 kg och har bara 1,1 kg kvar till första miltolpen på 10 kg!!!! Känns helt otroligt och overkligt på något sätt. Men jag är så otroligt peppad. Det som är så bra med Cambridge för mig är att det händer något direkt. Jag har en fallenhet att tackla av så fort det går långsamt och så trillar jag tillbaka i gamla mönster. Men med Hella funkar det så bra. Hon sockerklär ingenting utan är brutalt ärlig, och det gör att det är lättare att ta bakslagen.

Detta var lite bakgrundsfakta och det kommer uppdateringar om vikter och mått allt eftersom... Håll tillgodo och fråga om det är något ni undrar över ;)

Ha en underbar dag! Kram

Har helt fastnat för virkning av amigurumifigurer....helt underbara små glädjespridare.

Jag: Vem tror du?

Cevin: Pappa?

Jag: Ah, jag är kär i pappa.

Cevin: Pappa!! Mamma är kär i dig...

Pappa: Vem är du kär i Cevin?

Cevin: Amy på mitt dagis...och mamma.

Cevin: Är du kär i mamma, pappa?

Pappa: Ja, jag är kär i mamma.

Cevin: Mamma!! Pappa är kär i dig.

Sen kröp han upp i mitt knä och viskade i mitt öra att han älskar mig.

Härliga unge!!

                                                        See ya

Pratade med min väninna Anna i telefon här för en stund sen. Vi babblade som vanligt om allt mellan himmel och jord och där emellan om bloggande. Vi pratade om hennes blogg The Spectacular Life och jag fick sån energi att jag dessutom med kaffemuggen i handen måste se ut som en studsande duracell kanin. Hur som helst så fick jag sån energi att jag till och med fick lust att bogga litet.

Jag har haft lite panik över att jag inte skrivit så mkt som jag själv ville från början men jag har insett att jag kan inte göra allt som jag vill och inte på det sättet jag vill. Innan jag insåg det blev bloggandet en stress för mig och det blev bara mer och mer negativt vilket som ni märkt resulterat i typ inget bloggande alls.

Men nu är jag här och det får vara i perioder...ibland ofta ibland mindre ofta och ibland inte alls...

Det händer en massa i mitt och min familjs liv just nu, en del spännande grejer andra mindre spännande eller rent av skittråkiga. Men med detta har jag funderat på en del förändringar med min blogg dels gällande innehåll och dels gällande utseende. Så just nu pågår en massiv brainstorming inuti min lilla skalle...

Ni får helt enkelt hålla er till tåls... KRAM & GOD FORTSÄTTNING!!!

         See ya

Jag har nu en längre tid haft zip, nada, nicht, noll, none energi. Jag är trött på att vara trött, trött på att vara ledsen, trött på att vara irriterad trött på allt som får mig att må såhär. Jag vill må bra och vara lycklig. Jag är inte olycklig men jag är heller inte lycklig. Jag och min make har det bra och familjen har hälsan och mår bra och jag borde inte känna såhär. Jag är bara energilös och känner mig uppgiven och besviken på hur livet blivit. Jag träffar min äldsta son en timme om dagen; mellan 07.00-08.00 innan han ska med bussen till skolan. Vi har båda dåligt morgonhumör vilket resulterar i att den timmen går åt till att bråka om kläder, frukost och diverse andra saker. Jag jobbar nästan bara kvällar, jag har två tidiga tider i månaden och jag är helt slut på det här. Jag älskar mitt jobb men hatar tiderna. Några andra jobb att söka som jag är kvalificerad för växer inte på träd direkt. Jag älskar normalt sett hösten och den brukar ger mig enormt med energi med sitt färgsprakande spektra...men inte  i år. Jag har knappt någon lust till att göra något och vill helst ligga under täcket hela dagarna. Jag vill inte vara såhär negativ och jag vill inte må såhär. Jag är en känslomänniska, det är inget nytt för dem som känner mig. Jag har inte haft så många problem med detta (det är väl snarare alla andra som har det), men nu känner jag att jag bara vill stänga av och inte känna ngt. Jag får nästan panik när någon frågar hur jag mår...en sida av mig vill bara spy ut precis det jag känner och den andra delen vill bara le och säga att allt är bra. Dagligen får jag höra av olika människor att man ska vara positiv och att är man bara positiv så löser det mesta sig. Jag undrar då hur fan man klarar av att tänka positivt när man bara ser grått. Jag vet att det är jättelätt att vara positiv när sinnet är lätt och man mår bra. Men när allt känns hopplöst och man hamnat i ett grått hål är det fanimej inte lätt att vara positiv. Jag önskar att jag hade en avstängningsknapp för allt det där negativa...
Jag önskar mig sol i sinne...

Har nu i drygt två veckor käkat LCHF-kost och det har verkligen gett resultat! Jag har inte på dessa veckor summerat mina cm innan. Jag gjorde detta alldeles precis och höll på att trilla omkull.

Här kommer måtten, så förstår ni säkert varför jag blev så häpen:

Lår: -6 cm

Rumpa: -3 cm

Mage: -15,5 cm!!!!

Bröst: -8 cm (tycker dock att rumpan kunde fått tappa lite mer istället ;))

Överarm: -2 cm

Surar lite över den lilla minskningen på rumpa och arm men det väger magen upp och jag JUUUUUUUBLAR!!!!
Fattar ni?? Jag har tappat mer än en halv linjal i omkrets. Det här ger en sån jäklar kick och nu är det bara att kämpa vidare, och det gör jag med ett leende på läpparna.

*Klapp på axeln* kompis, det här gjorde du bra! :)

                                                                    See ya